Förlossningen med Leija
Onsdagen den 24 Mars, vid 2.30 på natten vaknar jag av min första värk.
Går då upp för att kissa. Under hela tisdagen hade det kommit en massa blodblandat slem, o nu kom det lite till.
Får ännu en värk när jag står o tvättar händerna, än så länge är dom inte jättestarka men jag fattar ändå att det är på gång. Jag går o lägger mig på soffan istället, försöker vila samtidigt som jag klockar värkarna som då varar ca 1 min o kommer var 10:e.
Runt 3.30 väcker jag Emanuel så att han vet att det är på gång, men att det dröjer ett tag till.
Ringer förlossningen vid 4-tiden som ber mig försöka vila en stund o sen ringa när vi är på väg.
Ringer o väcker mamma som fick vara barnvakt åt Lucas, innan hon körde inåt väckte dom min bror och sjunger för honom eftersom det var hans 18-årsdag. Han ber mamma hälsa o tacka för presenten, som visar sig bli en liten systerdotter.
Jag fortsätter kämpa på här hemma, vila gick inte. Fick i mig en banan, mer än så klarade jag inte.
När jag kände att jag ville åka in var det 6-7 min mellan värkarna, och mellan dom "riktiga" värkarna hade jag även en kortare.
Vi skrivs in på förlossningen kl.05.57. Jag är då öppen 6 cm.
Får ligga med CTG en stund innan vi flyttas in till en förlossningssal.
Går på toa igen och det kommer en stor klump med blodblandat slem.
Börjar andas lustgas så fort jag kommit i sängen, en så skön känsla!
07.15 märker dom att hjärtljuden börjar gå ner, så dom bestämmer sig för att ta vattnet.
Hjärtjuden blir genast bättre och jag öppnar mig direkt till 10 cm.
07.50 får jag krystvärkar och lägger mig då på sidan med ena benet i benstöd. Födde så med Lucas, och ville gärna göra det även denna gången.
08.05 vill dom att jag vänder över till sittandes eftersom det inte händer någonting när jag krystar på sidan.
08.16 är huvudet halvvägs ute. Hade så ont och bad om att få krysta även om jag visste att jag var tvungen att vänta på nästa värk. Men den kom aldrig, så till slut fick jag krysta iallafall. En barnmorska till kallas in.
08.18 är huvudet framfött men axlarna har fastnat. Larmar efter läkare som då kommer inspringandes med en sköterska. Jag fattar inte riktigt vad som händer, mer än att något inte är som det ska.
Dom hjälps åt med att hålla upp mina ben, försöka gunga loss barnet samtidigt som dom drar o grejar.
08.21 föds min lilla Leija i framstupa kronbjudning. Hon är slapp och blek och avnavlas därför direkt för att sedan tas till akutbordet. Jag hann knappt se henne.
Emanuel följer med ut och jag ligger kvar med en barnmorska som då förklarar för mig vad som egentligen hände. Var helt säker på att jag spruckit en massa efter allt slitande och dragande men det blev endast en liten ytlig bristning.
08.27 krystas moderkakan ut.
Strax därefter kommer läkaren in och berättar att min lilla tjej hade fått lite andningshjälp men nu mår bra.
Runt 08.45 kommer Emanuel in rödgråten med vår dotter, en stor fin tjej på 4700 gram och 54 cm.
Äntligen fick jag hålla i henne.
Trots att det blev lite turbulent på slutet är jag nöjd med denna förlossningen.
Det gick fort och jag behövde inget mer än lustgas, precis som jag ville.
Förlossningen med Lucas
De sista 3 veckorna av graviditeten hade jag haft högt blodtryck och även äggvita i urinen vid något tillfälle. De började misstänka havandeskapsförgiftning och jag skulle höra av mig om jag fick huvudvärk eller märkte av ögonflimmer. Det var så det hela började.
Ringde förlossningen kl 11, då hade jag haft huvudvärk en timme. Dom ville att jag skulle komma in direkt, så jag fick ringa Emanuel o be honom komma hem så han kunde köra dit mig.
Klockan 12 kom vi in till förlossningen o mitt blodtryck ligger då på 150/105 med 1+ i äggvita. De börjar prata lite om att lägga in mig för observation, som de gjort en gång innan. Men så undersöker en barnmorska mig nertill och upptäcker att jag är öppen 4 cm, så hon frågar om jag vill att dom ska ta hål på hinnorna så att det hela sätter igång. Behövde inte ens fundera på det, klart jag ville! Men samtidigt kom det ett rus av fjärilar i magen när jag fick frågan, o Emanuel blev likblek ;P
Jag blir inflyttad till en förlossningssal kl 13.20, mitt blodtryck ligger då på 140/95 och huvudvärken har gått ner något tack vare alvedonen jag fick.
14.40 kopplar de CTG och tar lite blodprover. 14.45 tar de hål på fosterhinnorna, kände absolut ingenting av det förutom när vattnet forsade ut, det var lite läskigt faktiskt. Vilar en stund efter det. 15.25 sätter jag mig på en s.k bobatboll som hjälper barnet att tränga ner. Sammandragningarna börjar öka något.
Kl 16.15 går jag runt lite på avdelningen o nu börjar det göra lite ont.
Vid 17.30 hade jag ätit lite och en barnmorska kommer in för att undersöka mig igen. Är nu öppen 5 cm. Får akupunktur för att slappna av lite o lindra smärtan. Men tyvärr blev jag bara avslappnad.
17.40 kopplar de CTG igen och kopplar på dropp för att förstärka värkarna.
18.15 provar jag TENS-apparar istället mot smärtan. Lite obehaglig, men hjälpte iallafall lite.
19.00 är jag öppen 6 cm. CTG var bra så den kopplas bort igen. Sätter mig på bobatbollen igen.
20.00 börjar det göra riktigt ont, får prova lustgasen, o den var verkligen rena himmelriket!
21.00 är det 2-3 minuter mellan värkarna och jag är öppen 9 cm. Då är det snart dags tänkte jag, jo säkert..
Går upp och kissar, o det var inget kul alls. Ingen lustgas på toaletten inte! ;( Får nöja mig med min profylaxandning som faktiskt funkade ganska bra ändå.
22.05 kopplar de CTG igen.
22.20 sätter dom en elektrod på bebbens huvud för de märkte att hjärtljuden gick ner lite under mina värkar.
Efter det går tiden riktigt snabbt, värkarna kommer tätt och lustgasen är min bästa vän. Emanuel börjar bli lite tjatig när han frågar om jag vill dricka hela tiden. Känner mig så hög på lustgasen att jag inte ens orkar öppna ögonen.
00.15 har bebben äntligen sjunkit ner tillräckligt så att jag får lägga mig på sidan och börja krysta, o det var verkligen skönt på något vis. Hade haft krystvärkar i en halvtimme, jätteläskigt, kroppen krystade liksom av sig självt så jag låg typ dubbelvikt under värkarna. Men som sagt, skönt att få krysta, tills huvudet började tränga ut. Ajj vad det sveed, men jag va tyst ändå :P När de sa till mig att det var sista krystningen tog jag i för kung och fosterland! O ut kom en välskapt liten Lucas kl 00.40. 3800 gram och 51 cm lång.
En dag jag kommer minnas hela livet. Helt underbar personal. Det bästa var nog när man låg där efteråt och hade blivit sydd med några stygn, Lucas låg på mitt bröst, Emanuel satt bredvid, mysbelysning i salen o allt var bara underbart.
