Onsdagen den 24 Mars, vid 2.30 på natten vaknar jag av min första värk.
Går då upp för att kissa. Under hela tisdagen hade det kommit en massa blodblandat slem, o nu kom det lite till.
Får ännu en värk när jag står o tvättar händerna, än så länge är dom inte jättestarka men jag fattar ändå att det är på gång. Jag går o lägger mig på soffan istället, försöker vila samtidigt som jag klockar värkarna som då varar ca 1 min o kommer var 10:e.
Runt 3.30 väcker jag Emanuel så att han vet att det är på gång, men att det dröjer ett tag till.
Ringer förlossningen vid 4-tiden som ber mig försöka vila en stund o sen ringa när vi är på väg.
Ringer o väcker mamma som fick vara barnvakt åt Lucas, innan hon körde inåt väckte dom min bror och sjunger för honom eftersom det var hans 18-årsdag. Han ber mamma hälsa o tacka för presenten, som visar sig bli en liten systerdotter.
Jag fortsätter kämpa på här hemma, vila gick inte. Fick i mig en banan, mer än så klarade jag inte.
När jag kände att jag ville åka in var det 6-7 min mellan värkarna, och mellan dom "riktiga" värkarna hade jag även en kortare.

Vi skrivs in på förlossningen kl.05.57. Jag är då öppen 6 cm.
Får ligga med CTG en stund innan vi flyttas in till en förlossningssal.
Går på toa igen och det kommer en stor klump med blodblandat slem.
Börjar andas lustgas så fort jag kommit i sängen, en så skön känsla!
07.15 märker dom att hjärtljuden börjar gå ner, så dom bestämmer sig för att ta vattnet.
Hjärtjuden blir genast bättre och jag öppnar mig direkt till 10 cm.
07.50 får jag krystvärkar och lägger mig då på sidan med ena benet i benstöd. Födde så med Lucas, och ville gärna göra det även denna gången.
08.05 vill dom att jag vänder över till sittandes eftersom det inte händer någonting när jag krystar på sidan.
08.16 är huvudet halvvägs ute. Hade så ont och bad om att få krysta även om jag visste att jag var tvungen att vänta på nästa värk. Men den kom aldrig, så till slut fick jag krysta iallafall. En barnmorska till kallas in.
08.18 är huvudet framfött men axlarna har fastnat. Larmar efter läkare som då kommer inspringandes med en sköterska. Jag fattar inte riktigt vad som händer, mer än att något inte är som det ska.
Dom hjälps åt med att hålla upp mina ben, försöka gunga loss barnet samtidigt som dom drar o grejar.
08.21 föds min lilla Leija i framstupa kronbjudning. Hon är slapp och blek och avnavlas därför direkt för att sedan tas till akutbordet. Jag hann knappt se henne.

Emanuel följer med ut och jag ligger kvar med en barnmorska som då förklarar för mig vad som egentligen hände. Var helt säker på att jag spruckit en massa efter allt slitande och dragande men det blev endast en liten ytlig bristning.
08.27 krystas moderkakan ut.
Strax därefter kommer läkaren in och berättar att min lilla tjej hade fått lite andningshjälp men nu mår bra.
Runt 08.45 kommer Emanuel in rödgråten med vår dotter, en stor fin tjej på 4700 gram och 54 cm.
Äntligen fick jag hålla i henne.

Trots att det blev lite turbulent på slutet är jag nöjd med denna förlossningen.
Det gick fort och jag behövde inget mer än lustgas, precis som jag ville.