Jag måste faktiskt erkänna nu att nervositeten kryper sig på ju fler dagar som går nu.
Jag som "skröt" om att jag inte alls var nervös utan bara såg fram emot alltihop.
O självklart ser jag fram emot förlossningen. Men samtidigt så är jag lite smått rädd för smärtan.
Förvärkarna jag haft sista tiden kan verkligen göra ordentligt ont, o vanliga värkar är ju tusen gånger värre.
Var 2 år sen jag var med om det sist o jag minns inte alls hur det var.
Igårkväll fick jag för mig att det skulle vara dags idag, bara en känsla jag hade. Lucas föddes också på en torsdag så det var väl därför kanske. Men än så länge känner jag ingenting, o jag förväntar mig väl inte heller att jag ska det.
Tyckte däremot magen var lite lägre idag.
Jag kan inte göra mer än att hoppas att det drar igång snart.

Lucas är på dagis nu, pigg o glad kille jag lämnade :)
Tog som vanligt en omväg hem, åt sen frukost o sitter nu o skriver här.
Ska fixa mig lite hallonbladste, sen ska jag sätta mig o läsa igenom bloggarna som uppdaterats sen sist jag var inne.