O där var det avklarat, nervositeten släppte först när jag fick träffa läkaren.
Innan han började ultraljudet ville han såklart höra hur det gått för Lucas, så jag fick ju dra hela historien om den extra tunntarmen och allt, som inte synts på varken röntgenbilder eller ultraljud. Han tyckte det lät väldigt mysko, men var glad att han ändå mådde bra. För det gör han ju :)

Det första jag fick se av bebisen i magen var huvudet uppifrån och händerna uppsträckta.
Tänk att man ändå kan se allt så bra, det är riktigt häftigt.
Han hittade inget konstigt alls, den såg så fin ut :)
O han var så snäll att han tog en bild på ansiktet i 3D som jag fick av honom, underbar läkare det där.
Han kikade även om han kunde se vad det var för en liten krabat, den ville inte riktigt visa, men av det lilla han såg så vågade han säga till 70% en tjej :)
Får fråga på rutin-ul också nästa vecka om dom kanske kan se något, om dom ens vill säga.
Annars får jag veta i vecka 32 när det blir nytt ultraljud hos läkaren.
Helt underbart att jag faktiskt ska få se bebben igen om mindre än en vecka :D
Bild ska jag scanna in så fort jag visat mina föräldrar, så ni får ha lite tålamod.

Körde direkt o hämtade Lucas på dagis efter ultraljudet, hade ingen lust att gå ner i blåsten, svinkallt.
O nu är han o Sune i full gång, men han vill varken lämna ifrån sig snutten eller nappen, så han är nog inte riktigt pigg än.
Idag blir det lasagne till middag, får se om jag lyckas denna gången, sist gick det inte så bra :P
Ha det toppen.
Puss o Kram