Fick lång sovmorgon idag, förutom att jag var uppe en runda vid sju o gav Lucas välling också.
Ändå är man alltid lika trött på söndagar.
Får väl bli en promenad sen så kanske man piggnar till lite.

Det visade sig att det inte är så populärt hos Emanuels familj att vi ska skaffa katt.
Som ni kanske vet är ju Emanuel allergisk, men han har provat Nazaleze som är mot pälsdjur o pollen, o det har funkat jättebra för honom, vi sov ju hos mina föräldrar för att de hur det funkade, där är både två katter, hund och marsvin. Så därför bestämde vi oss för att skaffa en lten katt, har suttit o läst bland en massa forum på internet o läst att en kastrerad hankatt är lindrigare att ha. Dessutom ska tydligen Norsk skogskatt vara bättre också.
Risken att Lucas skulle vara allergisk är inte så stor, barn får ju mest från mamman, o är dom dessutom uppväxta med djur brukar dom klara sig.
O vi har inte märkt något annorlunda när vi varit hos mina föräldrar, o heller inte igår.
Men så är det ju så att Emanuels ena syster, o hans mamma är allergiska också.
Men med tanke på att dom knappt är här o hälsar på alls, hans mamma är iofs det varannan vecka kanske, men ändå, vi kände att det inte spelar nån roll.
Dom hälsar ju på Emanuels syster som har både hundar o katter, så då kan väl vi också få ha det.
Blir bara så irriterad att dom drar slutsatsen att jag tvingar Emanuel till detta, att han inte har något att säga till om.
Vad fan tror ni att jag är för person egentligen!?
Skulle jag göra något som jag märker att han inte mår bra av?
Eller ni kanske tror att jag hotar honom med något så att jag ska få som jag vill..
Nej, jag blir bara så jävla irriterad, ursäkta mig..