Fortsättningen nu då..

Lucas var som vanligt när jag kom, ingen märkte att han var dålig över huvudtaget. Kom fortfarande lite blod när han bajsade men inte alls samma mängder som dagen innan. Han hade varit på röntgen innan jag kom. Äta fick han fortfarande inte göra utan fick vätska genom dropp istället. Satt hos honom hela kvällen innan vi gick till Patienthotellet för att försöka sova lite. Konstigt nog sov jag bra hela natten.
På onsdagsmorgonen skulle han på ultraljud, dom hittade ingenting avvikande, o såg fortfarande ingen cysta heller som dom sett när han låg i magen.
Någon timme efter ultraljudet fick vi besked om att dom trodde att det var något som heter Meckels, en liten grej som sitter kvar på tarmen sen födseln så det bestämdes att han skulle upp på operation vid två. Dom skulle bara göra ett litet blindtarmssnitt och gå in o plocka bort det som inte skulle vara där, dessutom ta bort blindtarmen eftersom det ärret symboliserar att blindtarmen är borta.
Jag följde med in när han skulle sövas, höll tårarna tillbaka när jag märkte att han somnade, sen följde en sköterka med mig ut. Emanuel o jag gick o åt så länge, dom sa att det skulle ta som högst tre timmar, sen skulle kirurgen komma ner och prata med oss efteråt. Så när klockan var halv sex gick vi till avdelningen o väntade för vi trodde hon skulle komma när som helst. Tiden gick o oron blev värre för varje minut, Emanuel sa att något hade gått snett men jag försökte hela tiden tänka positivt, som hade säkert bara glömt o säga till. Vid sju kom äntligen kirurgen o man märkte på henne direkt att det inte gått som dom trodde. Vi satte oss ner och hon började förklara att Lucas tunntarm var missbildad, det hade legat en extra tunntarm precis bredvid som delade blodkärl med den riktiga tunntarmen, ca 50 cm lång. På denna satt även den omtalade cystan. Så dom hade tagit bort hela den extra tunntarmen o en halvmeter av den riktiga, och cystan såklart. Normalt har bebisar ca 1½ meter tunntarm, men Lucas har bara 1 meter kvar. Så det kunde ta tid innan kroppen ställde in sig på förändringen. Han skulle därför få en CVK(Central Ven Kateter, går in via halsen in till en större ven och vidare ut på bröstet) som han skulle få extra näring igenom för han skulle inte kunna ta upp lika mycket genom maten han fick. Hon sa att den skulle kunna behövas i upp till 2 år. Han låg alltså kvar på operation fortfarande för att dom skulle sätta dit den. Jag bröt ihop så fort kirurgen gått, både Emanuel o jag satt o grät i säkert en timme innan vi gick ut o tog lite luft. Ringde våra föräldrar o berättade hur operationen hade gått, kändes lite bättre när man fått prata av sig lite, men när man la på bröt man ihop igen. Runt halv nio gick vi tillbaka för vi trodde det skulle va klart, men inte. En sköterska följde oss upp till Barn-IVA där vi kunde sitta i ett uppehållsrum o vänta. Först klockan tio kom en läkare o pratade med oss, ännu mer dåliga nyheter. Han hade misslyckats med att sätta dit CVK:n, på något vis hade den hamnat fel så Lucas fick ner blod i lungan, så dom blev tvungna att sätta ett drän. Sammanlagt fick dom ut 88 ml blod, men dränet kunde plockas bort dagen efter. Med tanke på att det var så sent bestämde dom sig för att försöka på nytt dagen efter.
Vi stannade kvar en stund hos Lucas, han sov så gott fortfarande.
På torsdagmorgonen gjorde dom ett nytt försök på andra sidan, o det lyckades, så nu hade han en liten slang på bröstet. Såg lite läskigt ut tyckte vi. Låg på uppvaket större delen av dagen, o där satt även vi vid hans sida hela tiden. Fick inte börja äta än.
På fredagen fick han börja smått med 20 ml, o det gick bra, men han tyckte vi var lite snåla :P
Maten ökades på efter hand, o han började bajsa lite igen. Läkarna var förvånade över att han hämtade sig så snabbt o sa att han kanske inte ens kommer behöva någon näring.
Han fortsatte äta på bra o bajset började bli normalt, men han var fortfarande lite trött o svag efter allt. På lördagen åkte Emanuel hem en runda, o mamma överraskade mig när jag va på väg till Lucas efter frukosten :) Nu började han bli sig själv lite igen, äntligen fick man se honom le ^^ Men han var ändå inte riktigt pigg. Mamma åkte hem efter lunch o då var Emanuel tillbaka.
Vi fick ett rum på avdelningen på lördag-eftermiddagen o fick ta in Lucas där o sköta allt själva igen, han skulle äta var tredje timme o man var tvungen att skriva upp hur mycket han åt, blöjorna skulle vägas eftersom han fortfarande fick lite dropp. Kände sig så elak när man väckte honom så fort det var dags för mat, men han behövde ju det. För varje dag blev läkarna allt mer förvånade hur snabbt man kunde öka maten o hur pigg han var. På måndagen kom Emanuels mamma o 2 av hans systrar ner o hälsade på, kul med lite besök :) Vi fick gå ut med Lucas i vagnen så vi gick o åt på Burger King o gick en runda i en leksaksaffär. Dom åkte hem igen runt fem.
På tisdagen fick vi veta att dom inte tyckte att CVK:n behövdes längre, utan skulle han behöva näring kunde han få det i maten eftersom han åt så bra. O vi skulle få åka hem på onsdagen (igår). Blev lite irriterad över att dom ens satte dit CVK:n, han kommer ha fem små ärr bara efter den. Men var glad att vi skulle få åka hem, eller iallafall till sjukhuset hemma i Karlskrona. Så han sövdes ner igen, vi gick o åt o efter en timme var det klart. Så vi fick komma upp på uppvaket igen, han piggnade till efter en timme o fick komma ner till avdelningen. På onsdagen var vi jättelättade, satt o väntade på att läkarna skulle gå rond o prata med oss en sista gång. Ska på återbesök om 2-4 veckor igen. Innan vi åkte fick Lucas en liten rymdgubbe som minne av att han varit där. Var framme i Karlskrona runt tre, åkte direkt till sjukhuset och fick träffa läkaren som ska ha hand om honom en tid framöver. Han vägdes o mättes o så fick vi frågan om vi ville va kvar eller åka hem. Men han fattade ju att vi ville hem, så imorgon ska vi dit o väga honom igen. Han måste äta minst 800 ml per dag, brukar inte vara några problem. Men vi får väcka honom på natten fortfarande. Vikten ligger på 6200 nu, innan vi kom ner till Lund vägde han 6600 o det dom opererat bort uppskattades till ca 200 gram. Hoppas han börjar lägga på sig snart igen, annars kommer han få extra näring i maten.
Nu väntar bara nästa problem, hans lilla rygg. Får se om det var något allvarligt. Känns iallafall jobbigt, problemen tar aldrig slut.

Men nu är vi iallafall hemma o Lucas är pigg och glad. Det var nog allt jag hade att dela med mig av för idag.
Ha en mysig kväll.
Puss o Kram