Upptäckte att jag faktiskt inte lagt in info om vad som hände första gången Lucas blev dålig, i början på Maj, han var alltså inte ens 2 månader. Så här kommer det för er som orkar läsa :

Det började i fredags natt vid 3 med att Lucas var lite smågnällig så jag gick upp o skulle ge honom mat men han ville inte ha, provade allt men han bara gnällde..han skrek inte utan bara smågnäll hela tiden. Så höll han på, han åt 2 gånger under hela dagen o dom gångerna spydde han upp allting igen. Fick be Elin komma o hjälpa mig för jag visste inte vad jag skulle göra. Vi åkte ändå in till stan som planerat för jag tänkte att han kanske blir lugn om han får ligga i vagnen, men han sov bara korta stunder. Vägrade äta o blöjan va torr. På kvällen tyckte vi att han började se lite blek ut, så till slut ringde Elin sjukvårdsupplysningen åt mig, som sa att det var akut. Så det bar in till akuten direkt. Då var klockan åtta. Vi fick hjälp snabbt där inne, hade svårt att hålla tårarna tillbaka för jag visste inte vad det var för fel. Strax efter att vi kom dit spydde han upp galla. Han skickades på röntgen men dom kom inte fram till någonting alls. Framåt natten beslutade dom att han skulle skickas ner till Lund, så han fick ambulanstransport ner, o jag ringde efter mamma så hon körde ner Emanuel o mig. Då var klockan 2. Körde hem o packade lite kläder sen bar det av. Runt halv 5 kom vi ner dit o då var han på röntgen igen. Fick ett rum som vi kunde vila lite i under tiden, men det var inte lätt att slappna av. När han sedan va tillbaka o vi fick gå in till honom kom tårarna. Var så jobbigt att se honom med nålen i huvudet som han fick dropp genom, o sonden..
De visste inte vad det var för fel på honom, han blev skickad på röntgen ett tiotal gånger under lördagen o söndagen. Även ett ultraljud som gjordes på lördagen där dom upptäckte cystan som läkaren i Karlskrona påstod var borta. Dom tror iallafall att det är cystan, kan även va en utväxt på tarmen. Men denna skulle inte ha något med hans problem att göra. Till slut blev misstankarna en sjukdom som gör att tarmen inte arbetar som den ska, det tar stopp till slut. Så igår sövde de ner honom och gick in och tog en bit av slemhinnan som de skickade iväg på analys, får svar om några veckor. Svaret kommer antingen bli att tarmen är sjuk, att han är helt frisk eller att ett nytt prov behöver tas. Skulle det vara så att tarmen är sjuk kommer de ta reda på vilken del, och isåfall plocka bort den biten o sätta ihop tarmen igen. 

På söndagen var han lite piggare så de beslutade att han skulle få börja amma igen, då kände jag mig lite lättad igen. Men var ändå rädd att han skulle spy upp det igen, men det gick bra. Han fick hjälp att bajsa med hjälp av lavemang och en tarmsond som man för upp i ändan. Detta ska vi göra en gång om dan här hemma för att han verkligen ska få ut allt. Mamma åkte hem på söndagen o tog då Emanuel med sig så han kunde hämta vår bil istället. Så under tiden satt jag med Lucas i famnen, i hela 6 timmar, kunde inte sluta titta på honom. Tanken slog ju en att det kunde vara sista gången man fick hålla honom, även om jag visste att det inte var så allvarligt.

Idag fick vi äntligen åka hem för de tyckte att han mådde så pass bra o åt jätteduktigt, så nu väntar vi bara på att veckorna ska gå så vi får provsvaren.
Vill verkligen att det ska visa sig att det bara var något tillfälligt, att vår lilla prins är helt frisk. Men jag antar att det lutar att att tarmen är sjuk :( Får försöka tänka positivt, men det är ju inte alltid så lätt.
Blev lite mycket att läsa nu, så jag vet inte om ni orkar ta er igenom hela texten, men såhär har min helg varit. Full med tårar och oro.
Tack Elin, Emanuel o mamma för allt stöd! Hade aldrig klarat det utan er! <3

(Kopierat texten från min blogg på Lunarstorm)